Warranter, optioner och terminer är finansiella instrument som kallas derivat, vilket betyder att deras värde är kopplat till en annan underliggande tillgång, som till exempel aktier, ett visst aktieindex, råvaror eller valutor. Dessa instrument ger investerare möjligheten att spekulera i hur priserna på dessa underliggande tillgångar kan komma att förändras, och de kan också användas för att skapa en så kallad hävstångseffekt. Hävstång innebär att en relativt liten förändring i priset på den underliggande tillgången kan leda till en större procentuell förändring i värdet på själva derivatet. Det är dock viktigt att vara medveten om att denna hävstångseffekt också innebär en ökad risk.
En warrant är ett värdepapper som ger köparen rätten, men inte skyldigheten, att antingen köpa (i fallet med en köpwarrant) eller sälja (i fallet med en säljwarrant) en specifik underliggande tillgång till ett i förväg bestämt pris, som kallas lösenpris, inom en given tidsperiod eller på ett visst slutdatum. Warranter ges vanligtvis ut av ett finansinstitut och har ofta en längre löptid jämfört med standardiserade optioner. När en warrant löper ut sker avräkningen oftast i kontanter snarare än att den underliggande tillgången faktiskt levereras. Warranter handlas på börser eller andra marknadsplatser, och köparen betalar en premie för att få denna rättighet. Denna premie är också det maximala belopp som köparen kan förlora.
En option liknar en warrant i det att den också ger köparen rätten, men inte skyldigheten, att köpa (en köpoption) eller sälja (en säljoption) en underliggande tillgång till ett bestämt pris, lösenpriset, inom en viss tid eller på ett visst datum. Optioner som handlas på börser är vanligtvis standardiserade med avseende på den underliggande tillgången, antalet, löptiden och lösenpriset. Vem som säljer eller utfärdar en option kan variera beroende på marknaden. Löptiden för optioner är generellt sett kortare än för warranter. Avräkningen kan ske antingen genom fysisk leverans av den underliggande tillgången eller genom kontantavräkning. Standardiserade optioner handlas på reglerade optionsmarknader. Köparen av en option betalar en premie till säljaren, som i gengäld åtar sig skyldigheten att eventuellt behöva köpa eller sälja den underliggande tillgången om köparen väljer att utnyttja sin option. Även optioner erbjuder en betydande hävstångseffekt.
En termin skiljer sig från warranter och optioner genom att det är ett bindande avtal mellan två parter. Avtalet innebär att köparen måste köpa och säljaren måste sälja en underliggande tillgång till ett i förväg bestämt pris, terminpriset, på en specifik framtida tidpunkt, förfallodagen. Till skillnad från optioner och warranter har alltså båda parterna en skyldighet att fullfölja avtalet. Terminskontrakt som handlas på börser är också vanligtvis standardiserade och finns för en rad olika underliggande tillgångar. Avräkningen kan ske genom fysisk leverans av tillgången eller genom kontantavräkning. Terminer handlas på terminsbörser. Till skillnad från optioner betalar köparen oftast ingen initial premie för ett terminskontrakt, men det krävs vanligtvis att båda parterna ställer en säkerhetsmarginal för att täcka eventuella förluster. Även terminer ger en betydande hävstångseffekt.
Sammanfattningsvis ger warranter och optioner köparen en rättighet, medan terminer är bindande avtal med skyldigheter för båda parter. Warranter ges ut av finansinstitut, medan optioner och terminer handlas mellan investerare. Warranter har ofta längst löptid, följt av optioner, medan terminer har specifika förfallodagar. Optioner och warranter har en initial kostnad i form av en premie, medan terminer oftast inte har det men kräver säkerhetsmarginal. Dessa instrument kan användas för olika investeringsstrategier, men det är viktigt att noggrant förstå deras funktion och de risker som är involverade.
Comments
Post a Comment